Ambulance - The End Of Our Time CD Reviews in swedish can be found at the bottom of this page. KILLED BY NOISE: I can´t help myself, this band/record sounds really awesome, but i don´t like so much influence of Tragedy, Remains Of The Day etc. Anyway, this is much more better, more into metal and more heavier, if we talk about depressive melodies, sure inspired in northern, dark and cold woods. Let´s make the mix of a classic scandinavian hardcore/crust with some metal and Portland´s "pop" style, join the vocals which sounds really evil and you will get this excellent album. Ambulance brings here 11 songs full of dark emotions. Listen this and dig up your grave. Front artwork comes with pic of spoken dark northern woods, and lyrics are full of depressions and frustrations coming out of daily life. No joyness of life. (M) AVERSIONLINE.COM: Here's the debut full-length from this killer Swedish band delivering 11 generally succinct tracks of their menacing His Hero is Gone/Tragedy styled metallic crust punk dissonance with viciously strained midrange growls/snarls. The one glaring exception is the second track, "All Lies", which fuses with "Bring Out the Dead" and nearly triples the total length of the other tracks by running just past eight minutes and dropping tons of instrumental breaks where sludgy midpaced power chord surges shift into faster and more frantic picking patterns and note choices. There are definitely a number of tracks that are a little more straightforward in terms of following a pretty standard attack on the thick, churning D-beat chord progressions with only minimal metal influences seeping in to amp up the heaviness or toss in slight melodic accents, but there are definitely several tunes that deviate from that streamlined approach. The tail end of "Scarred for Life" brings in a hint of sinister piano against some pounding drum fills and repetitious surges of guitar and bass; "Programmed to Receive" is a bleak instrumental dirge with some added strings to provide more of a somber feel; etc. But among my personal favorites, "Hands Out of the Pocket" immediately stands out with its more openly melodic lead lines and over the top relentless energy that includes some quick chugging picking patterns and a catchy sensibility to the arrangements that keeps things moving very well; while "Reminding My Past" feels a little thicker and perfectly balances a sense of in your face heaviness with those same sorts of melodies expressed in "Hands Out of the Pocket", complete with one incredible build towards the end that's among the most intense moments herein. Great work. Closer "Complications" is also awesome with its slow paced clean intro over samples of a rain storm, and the way some of those clean passage return over distorted chords later on is an awesome touch. The recording's fine by me. I might like to hear the guitars given a little more meat to fill out some of the space a little better, but the vocals sound excellent, the drums are hard hitting and have a nice sense of barely raw warmth going on, and the bass pulses away just enough to make its presence known. The guitar tone is pretty damn good as it is and certainly allows for that cold sort of dissonant undercurrent, not to mention plenty of crushing rhythms, but minor adjustments could definitely beef this material up to another level of sheer destructive force. The layout is done almost entirely in black with white text aside from one bleak, foggy landscape across the cover (which almost makes it look like a black metal record), and the lyrics tend to be bleak and depressingly abstract expressions of pain and suffering with underlying hints at a few socio-political issues at times, though not without personal touches: "When you wake up in the dark room don't be afraid you're almost dead this is your final rehearsal playing games no not anymore." I've liked everything I've heard from this band to date, and while this isn't a particularly diverse record when all is said and done, the band possesses a ton of energy and anger, which they communicate well within their song structures, so I definitely dig what they do and look forward to seeing where they take it in the future… (7/10) Running time - 35:37, Tracks: 11 [Notable tracks: Hands Out of the Pocket, Reminding My Past, Complications] Attack! Fanzine: You can't look past the fact that these boys and girls have listened to From Ashes Rise, but they have listened a lot more than they have stolen. And they are of course getting their influences from other places as well so I'm sure you who have a problem with copycats can still enjoy this record. And you should give it a try as this makes an impact for sure with the heavy, memorable, dark riffing fronted by great female vocals. Hoarse, raspy, very powerful and they go extremely well with this modern melodic crust. But in all honesty I must say that I at times find this record a bit repetitive. There are a number of bands doing this at the moment, still not calling Ambulance copycats though, and to stand out in that crowd I feel the material needs to be more original and/or more personal. They have found something special that's their own and are also working more d-beat into the music, but I still think there's a little lacking in the variation for this to be interesting all the way through. They are very good songwriters and musicians though, and there are definite standouts in the opening track "Habits", followed by "Scarred for Life", "Hands Out of the Pocket" which is really good, "Reminding My Past", and the instrumental "Programmed To Receive". And in my opinion those tracks alone are making this record hold its ground. [Krogh, September 2005] Skrutt zine: A little bit heavier than usual hardcore which I thought this should be and they have also a song over 8 minutes but they do it fast as hell and I can imagine that that song is really ahrd to listen to live. Think about pogoing in 8 minutes in a row. Even if the songs goes down in tempo sometimes so is it really much. I really like groups with this type of attitude and bands who don´t give a damn about trends which is everywhere. Here do they play music as they really likes and that it is what punk is about. No, buy the record and cleanse your head free from all doubts and start a new life.(SEVEN) 18/8-05 Joyzine.se: Melodisk neocrust med inslag av blackmetal och d-takt. Med ett litet stänk av norrländskt vemod förstås. Det är ett sätt att försöka sätta en etikett på vad gänget som går under plingplångtaxiinspirerade namnet Ambulance håller på med. ”The End of Our Time” har ett par år på nacken nu, själva inspelningen gjordes så tidigt som 2003 och vad jag har att avnjuta är en nypress från 2005. Normalt ska det till mycket för att musik av den hårdare skolan ska tilltala mig, jag förstår mig helt enkelt inte på brutala tokmangelmaskiner eller vuxna karlar som har alldeles för mycket vitsmink och ser precis likadana ut allihop. Med Ambulance är det dock annorlunda. Här är det brutalt raka puckar som gäller men med det lysande undantaget att det också finns tydliga melodier insprängda även i de mest svettiga partierna. Det ligger en högst tryckande, ondskefull stämning över ”The End of Our Time”, något som kommer fram ännu tydigare när manskapet tar ner tempot en aning som i Programmed To Receive, avslutningen på No More och delar av Remindin My Past. Annars är det främst eposet All Lies/Bringing Out the Dead som sticker ut mest med sin nyckfullhet och lek med kontraster och nyanser. Undrar om det inte är två låtar hopslagna till en när man tittar närmare på titeln? Plattans bergochdalbane-spår är det i alla fall. Många snygga uppladdningar och rena krosspartier. Mer än en gång drar tankarna iväg till en snabbare variant av Cult of Luna eller är det kanske mer norrländsk hardcore i allmänhet? Det är utan tvekan så att det finns ett visst rykte att leva upp till, spelar man den här typen av musik och räknas till den nordliga hardcorescenen finns det vissa ramar att hålla sig inom. Ambulance levererar en skön platta som ändå inte lämnar några egentliga spår. Plattan kan istället ses som inkörsport för de som inte är helt bekväma att lyssna på den här typen av musik, mycket på grund av det melodiösa inslag jag redan halvt om halvt prisat. (3/5) Christian Stenbacke Groove: Det piskas på med hård tvåtakt i At the End of Our Time. Ska man kalla det för någon sorts hybrid mellan hardcore och death, med snabba riff och sång som låter lite som det ser ut när någon kräks. För det mesta går det som sagt fort, och då används det rätt mycket standardgrejer som har gjorts förr. När bandet stannar upp och smäller upp en disharmonisk gitarrvägg eller ett melodiskt parti i halvtakt, då blir det aningen intressantare. Men för det mesta låter det här som det brukar. Alltså borde det gå hem hos dem som gillar metal. Mikael Barani Musiklandet.se: Hardcore till max Blev riktigt glad när jag fick den här skivan med posten. Låten "Words" har spelats ofta hemma hos mig den senaste tiden. Hur skulle det låta nu? Bättre, eller kanske rent utav sämre? Ambulance är Umeås nu starkaste akt, enligt mig. Välkände Sylen (365das, Human Waste) medverkar med lite sång på skivan, och numera är han fast medlem. Ambulance tillhör den lite mer melodiska skola av hardcore. Någonting som jag uppskattar väldigt mycket. Det är hemskt skönt med en melodislinga till de malande gitarrerna. På något vis blir det en extra krydda, som påverkar stämningen totalt. Förstaspåret "Habits" är en klar favorit hos mig. En manglande attack in i skivan, med slöa och välsmakande ångestpartier. Need to be free, have to be free. Nästa låt, "All lies", är inte lika bra, och den borde ha lagts som sista spår. Den är trots allt över åtta minuter lång, och det tröttar ut mig lite. I början vill man ju ha en stark start, och emot slutet en skön avfasning. Ljudbilden är lite skitig och diffus. Man lär lyssna efter lite extra för att få i sig allt, och det är nog bara bra. För skivan är värd det. Ambulance är helt klart det bästa Umeåfabriken har att erbjuda på menyn just nu. Ett band med stor kapacitet och en stor förmåga till att göra riktigt bra låtar. Den här skivan kommer att värma mig under hösten, och det är bara att hoppas på att de eldar upp temperaturen i punksverige lite mer. Deepdive magazine: Min senaste kontakt med AMBULANCE var i och med deras medverkan på en punksamling, fullspäckad med en massa norrländsk d-takt av alla sorter. Jag blev ordentligt imponerad då, och blev mycket glad när jag fick detta album. Till att börja med har de ett jäkligt snyggt omslag. En mörk skog plåtad snett uppifrån, med en lysande blå dimma liggandes bland grantopparna. Resten av konvolutet är bäcksvart, förutom den vita loggan. Kanske inte så originellt, men det strålar norrland, ångest och mörker om det - och förmedlar exakt samma känsla som musiken. Denna musik är i grunden rå och brutal kängpunk som oftast består av d-takt. De sticker dock ut från mängden, då det klart och tydligt hörs i musiken att deras skivsamlingar innehåller mängder med metal. Då snackar vi den typen av metal vars utövare är vita i nyllet och som helst ska bo i Norge. Sångaren använder sig alltså av avgrundvrål av black metal-skolan, och genren ger också utslag i form av en kall och avskalad atmosfär, samt lite allmän ondska här och där. Det tar dock inte slut där, utan bandet väljer även att mangla ur sig en jäkla massa ångest och melankoli i form av vackrare och mer melodiska passager. Jag tippar på att bandmedlemmarna förutom punkrenset och den onda hårdrocken även spisar ISIS och CULT OF LUNA när de har tid (även om det inte går lika långsamt). Vad mer kan man fråga efter hos ett kängpunkband? Här finner vi det sedvanliga d-taktsrenset (framfört med mycket finess dessutom), men även andra influenser, vilka AMBULANCE visar sig behärskar utmärkt och väver in i musiken på ett utmärkt sätt. Detta ska visst vara inspelat så länge sedan som november 2003. Dessutom har de bytt till en ännu grymmare vokalist (som jag hört på samlingen "Norrland"). Det skulle vara riktigt trevligt att höra vart bandet står idag, och jag väntar med spänning på nytt material. Ni anhängare av såväl kängpunk som mer melankolisk monstertyngd bör göra som jag och kolla in detta, för detta gäng bjuder på toppklass! DÖDSCELL: LP - Putrid Filth Så kommer den efterlängtade uppföljaren till den 2 år gamla debut EP'n,och det är med stor förväntan jag lägger plattan på skivspelaren.Inledande "Habits" kör igång, och jag är fast - det här är jävligt bra!"The end of our time" är en mörk platta, så mörk att den ibland kännsråare och ondare än valfri norsk blackmetal-konstellation. Låtarna hållertoppklass och fantastiska riff avlöser varandra; det här är den felandelänken mellan domedagsmetal och crust. Ljudbilden känns ibland litegrötig, men jag är beredd att ha överseende med detta då materialet hållerså pass hög klass. Det här är ett av de bättre släppen i år. CD - Cage Match Federation CD versionen är mastrad och ljudet har justerats - resultatet blirfantastiskt!Det enda minuset på LP-versionen har nu åtgärdats och dettager skivan mera driv, mera tryck, mera attack och inte minst mera tyngd!Ska "The end of our time" inhandlas är det CD-versionen ni ska leta rättpå.