Reign of bombs / Assembly line crucifixion - Split 7" Reviews in swedish can be found at the bottom of this page. MAXIMUMROCKNROLL #258 September 2005: Umeå, Sweden's REIGN OF BOMBS' guitars attack as a thick, heavilydistorted mass from which charging D-beat drums and hoarse vocals weavein, out and away from. The sheer oppressive density of this Dis-baseddistortion buries the guitar parts, and neither drums or vocals emergewith enough strength to pull it completely over the top or into the chaos.Solid, but with the right balance, they'd be comletely crushing, aseverything in these four tracks is in place!! Nyköping, Sweden's ASSEMBLEYLINE CRUCIFIXION features caustic, throat-scraping vocal screech over fivesongs of abrasive, raw thrash based on a straight-ahead D-beat but withmodern guitar flourishes and twists. (Ken Sanderson) Deepdive magazine: Här har vi ännu en splitsjua av typen svensk d-takt, och de som tävlar om vem som kan ha mest kontrast i sina svartvita bandfoton är REIGN OF BOMBS och ASSEMBLY LINE CRUCIFIXION. Först ut är bomberna och jag tycker de påminner rätt bra om hur de lät sist då jag recenserade dem. Det börjar tungt och slött med ett mörkt riff, men strax är d-takten igång. Därefter bjuds vi på mycket snabbt tempo på trummorna, en jävla massa distade riff, samt sångare som kör med distad sång och inte överdrivet mycket vrål, mer energisk pratsång eller vad man ska kalla det. På grund av att det låter precis som tidigare jag hörde dem blir jag varken eld och lågor eller uttråkad. Konstaterar mer att de är skapliga på vad de gör, men har ett ganska standardmässigt sound. Det svänger på rätt bra och detta är lätt att digga till om man gillar stuket. ASSEMBLY LINE CRUCIFIXION har dragit ner basen och höjt diskanten och oljudsratten, om de har någon sådan på sina stärkare. De går rakt på den snabba d-takten med snabba, skräniga riff och ett jäkla skrålande. Precis som föregående band låter detta standard men går helt klart att digga till i sina stunder, särskilt när de lirar ett riff som påminner om en ackordföljd från BLACK SABBATHs "Children of the grave" eller lirar ett riff vars första hälft låter ångest och helvete, och andra del låter sommar och sol. Om något av dessa två inslag var medvetet från bandets håll eller om de bara tar tag i gurorna och låter slumpen trolla fram riffen vid behov förtäljer inte historien. Hursomhelst kommer denna singel som en smocka på käften om man inte får nog av den svenska käng-DIY-scenen. DÖDSCELL: Reign of Bombs inleder den här splitten med en grymt bra låt, "Angels",men därefter känns materialet inte fullt lika roligt. ROB kan sin sak, menpå den här splitten lyckas de inte hålla mitt intresse på topp hela sidanut. Möjligen beror detta på att bandet på kort tid hivat ut tre släpp (tvåsplit-sjuor och en split-tolva) och att jag helt enkelt är lite less? Tänkpå det grabbar; kvalitet går före kvantitet - låt grejerna mogna lite, såblir det mer spännande! Nåja, ROB är ett helt ok band och de här låtarnaär varken flipp eller flopp. Men ska man kolla upp nåt av ROB´s släpprekomenderas nog ändå splittolvan med Bombstrike. Jag vänder på sidan och kollar upp Assembly Line Crucifixtion, ett bandjag aldrig hört förut. Och jag blir positivt överraskad vill jag lova -det här är bra! Tydligen har ALC medlemmar från Victims, och med detta iåtanke är ALC´s sound inte helt förvånande. Man hör influenser av melodiskcrust (tänk Victims, Acursed mfl), men på det stora hela är det här ändåklassisk svensk hc/käng. Gammalt klassiskt mangel möter neocrust -resultatet blir skitbra!