Jed Whitey - This Machine Kills Hippies EP Reviews in swedish can be found at the bottom of this page. Aversion on-line zine November 2003: 8/10 - Hippies suck, so this 7" fucking rules. But no, seriously, this 7" does fucking rule. Six tracks of rockin', high energy hardcore/punk from Australia with shitloads of blazing rock riffs somewhat akin to Kiss sans the cheese or Motörhead with a lot more speed and raucous shouting vocals. Fuck, just check out the brief harmonica and totally rocked out lead break in "(I'm Living In) My Own Private Altamont", or the obviously fucking supreme cover of Black Flag's "Jealous Again"! This fucker shreds from start to finish and ends all too soon! And they've got a great recording: A solid bass presence, natural drums, dead on guitars and vocals, a perfect mix… It's loud as shit and totally in your face, perfect for what they're doing. The 7" comes in a red, white, and black sleeve with high contrast artwork consisting mostly of band photos. The lyrics aren't included but expect a killer sense of humor. Hell yeah. Buy this record and kill hippies- now! Running time - 7:00 (approximately), Tracks: 4 [Notable tracks: (I'm Living In) My Own Private Altamont, Yes? No!, We Used Your Record as a Beer Coaster] Attack on-line zine #3.8, October 2003: Not exactly what I'd expect from Busted Heads, but still a quality release. The tracks are very diverse with some rock n' roll a la Zeke, some thrashy stuff, and some with it all mixed together. This record, a couple of beers and some airguitar posing while discussing whether it sounds like fellow countrymen AC/DC on speed or not will definitely make a good Friday night. I was just about to try and decide whether it was a good or really good when I flipped the side and heard "I used your record as a beer coaster" and I was convinced, it's really good! And here comes the Black Flag cover, yeah - me like. Play it loud and at least pretend your drunk and it'll make your day. And as a bonus (?) it takes the price for one of the ugliest record covers I've seen. Maximumrocknroll #246, November 2003: This guitar noodlig, power-driven, rock punk is full of hooks and low-fi goodness. These guys fall somewhere between Zeke and Gluecifer, but their low-fi mix gives the recording a live feel that triggers primitive responses deep within me. All of a sudden, I am salivaiting over the thought of cheap beer... This band is gonna drive me to drink! Jed motherfuckin' Whitey! Equalizing Distort, Issue 3, Number 8, August 2003: A rock 'n' roll riot is the way this was put to me. A collection of Jed Whiteys faster numbers, which includes a cover of Black Flags "Jealous Again" and a soccer chant. For those not familiar with Jed Whitey they are from the land down under and they play an amped up style of punk'n'roll with a smidge of country twang to it. They remind me of early New Bomb Turks - "Drag Strip Riot" era. And there is a lot of attitude as is evidenced with song titles like "We used your record as a beer coaster". Whoa. And some co-optation of song titles like "My own Private Altamont". Translations of Close-Up review: Perth's JW can't decide if they wanna play raging hardcorepunk the old 80's way or punky stoner rock. The split w/Nifters belongs to the later genre, but this (the bands first European release) is all about tearing shit up. It's unbelievable if you don't turn into a drooling fool when you listen to the phenomenal bursts of "The butler did it" and "Yes? No!". It's been ages since I heard such a cool mix of Zeke and SS Decontrol. "My own private Altamont" is more varied, but oh so fukking good, and leans more towards garagerock and Turbonegro. The highlight is "We used your record as a beer coaster", where the trio cuts all stereotype action rock bands to shreds. "Your record is really at it's best, when it gives my beer a rest…" - beautiful. Add a perfect cover of "Jealous again" (Black Flag) and you got the best Australian punk single since the Fun Things debut from 1980. Close-Up #61: Perths Jed Whitey kan inte bestämma sig om den vill lira rasande hardcorepunk à la tidigt åttiotal eller punkig stonerrock. Nifters-spliten, som avhandlades förra numret, tillhör den senare genren, medan det på bandets första europeiska släpp är full patte som gäller. Att inte omgående förvandlas till en dreglande fåne vid tonerna av de fenomenala utbrotten ”The butler did it” och ”Yes? No!” förefaller ytterst otroligt. Tuffare blandning av Zeke och SS Decontrol var det nämligen länge sedan jag hörde. Betydligt mer nyanserade, men ack så bra, ”My own private altamont” lutar mer åt garagerockhållet och Turbonegro känns inte fel som referens. Den riktiga höjdpunkten infinner sig dock först i ”We used your record as a beer coaster” där trion delar ut en riktigt saftig känga åt alla stereotypa action rock-band, och vackert skaldar ”Your record is really at it’s best, when it gives my beer a rest…”. Addera en fläckfri cover på ”Jealous again” (Black Flag) och du har den bästa australiensiska punksingeln sedan Fun Things-debuten från 1980. Groove #9: Underjordens musikscen bygger mycket på samarbete och internationella kontakter. Här slår Umeåbolagen Busted Heads och Cage Match sina (skiv)påsar ihop och släpper australiensarna Jed Whiteys sjutumsEP "This machine kills hippies". På sex låtar och lika många minuter bevisar Butt Stunts och de andra odågorna att de saknar både vett och etikett. Men att spela skitig och snabb punk'n'roll - det kan de. Jed Whitey låter ungefär som en riktigt blöt utekväll på något skabbigt rockhak. Fram med ölen! Slavestate Magazine #8: 3/5 Två Umeå-bolag delar denna gång på ekonomin för att prångla ut en vinyl EP med australiensiska Jed Whitey. Förvänta er ingen hardcore eller råpunk bara. De tre kängururna levererar stökig punkrock som landar någonstans mellan Dwarves och Zeke, vilket borde få fler personer än mig att känna pulsen i höger alternativt vänster framficka. Jag tycker verkligen Jed Whiteys egna material är kalasbra. Dock hade jag gärna sett att de skippade Black Flag-covern "Jealous Again" och det tramsiga outrot "Hadlee's A Wanker" för att få plats med fler egna låtar. De fyra resterande spåren kommer knappt upp i fem minuters speltid vilket känns en smula enerverande när materialet är så pass starkt. Summan av kardemumman: "This Machine Kills Hippies" är bra skit, men jag utfärdar en varning till överviktiga personer och folk med dålig kondition - det är lätt att få håll när man springer mellan soffan och skivspelaren för att vända sida. Limpan, Doomsday zine: Fan jag blir lite trött på det här alltså. En tuffrolig skivtitel, tre tuffroliga artistnamn och som inte det vore nog, fem eller sex tuffroliga låtar. Jed Whitey spelar en märklig blandning av actionrock (får man säga så?) och hardcorepunk. Har man keps, jeansjacka och polisonger tycker man säkert att den här sjuan "spritter av kåthet" och "rockar röv", men jag vete fan. Det är inte dåligt, men personligen ger det mig inte ett skit, men om du till skillnad från mig är intresserad av hur Danko Jens skulle låta i hardcoreoutfit, bör du kolla upp Jed Whitey.